In English!
Nominerarens och den nominerades namn: Erik Engdahl
E-postadress: engdahl.erikREMOVE.THESE.FOUR.WORDS@gmail.com
Kön: Manligt
Nominerad som talare
Mer om den nominerade:
Civilingenjör, teknisk fysik, elektrofysik, Uppsala universitet (1982)
Teknologie doktor i kvantkemi, Uppsala universitet (1988)
Postdoktoral forskare i Frankrike, Israel och Storbritannien (1989-95)
Student inom andra områden, oberoende forskare och yrkesverksam i Sverige (1995-)
Webbplats: www.erikengdahl.se
Ett urval av sidor på webbplatsen:
Jag önskar nominera mig själv eftersom jag tycker och tror att jag har ett viktigt budskap på gång.
Under den fösta halvan av 90-talet gjorde jag en slags personlig U-sväng från framgångsrik forskarstuderande i kvantkemi till icke framgångsrik postdoktoral forskare. Under denna besvärliga period kom jag i kontakt med människor som inspirerade mig att utarbeta min egen favoritbegreppsapparat som jag kallar för det "Ovillkorliga tänkandet om allt" (OTA) och något senare avdogmatisering. (Se nedan!)
Trots att jag betraktar OTA som utmärkt är detta inte i sig viktigt. Emellertid tjänar OTA som ett bekvämt sätt att provisoriskt beskriva det viktiga som är min vetenskapliga metod som jag kallar för "avdogmatisering". Den fungerar som intellektuell aikido (en U-sväng!). Man identifierar de fördomar man måste förvärva för att bete sig på det stelbenta sätt som teorierna förutsäger och ideologierna förespråkar. Avdogmatisering gör det svårare att missbruka teorier - som vägledning till agerande.
Endast stelbent och mer eller mindre skadligt agerande är möjliga att i någon mån förutsäga. Oskadligt agerande härör direkt från ursprungsvisdomen som vi alla är fullständig bärare av från befrukting till död. Emellertid placerar vi den mer eller mindre i glömskans gömma under tidig barndom då vi fortfarande befinner oss i människans förhistoria.
Under vår nuvarande mänsklighetens förhistoria, är uppvuxna människor i allmänhet rädda för livets smärtor. Därför förleder de symbiotiskt spädbarnen och de unga barnen att inte längre fullständigt bejaka livets smärtor. Vad de sistnämnda skulle behöva vore medkänslomässiga icke-görande tillitsmiljöer så att de steg för steg - genom att affirmativt ta emot livets smärtor - skulle uttöka sin kvantitativa tillit under det att de bibehåller sin kvalitativa tilliten oförvanskad.
Temat för det kommande TEDx-evenemanget är U-svängar. På mänsklighetsnivå, betraktar jag U-svängarna som centrerade omkring begreppet MAJORITETSMISSFÖRSTÅND. Här är några exempel där jag menar att sådana kommer in.
Jag tycker att jag uppfyller de flesta av kriterierna i de uttalade riktlinjerna för nominering. Här följer några stycken om denna fråga:
Jag anser mig i stånd till en engagerande presentation med ett tydligt innehåll. Mina idéer och mitt budskap skulle nå fram väl genom TED-formatet eftersom jag har givit ungefär 150 st 20-minuterskurser om min favoritbegreppsapparat OTA.
Mina personliga U-svängar som först framgångsrik forskarstuderande i Uppsala och predoktoral student i Israel (1989), sedan icke framgångsrik posdoktoral student i Frankrike, Israel och Storbritannien (1989-95), sedan student på andra områden, oberoende forskare och yrkesverksam i Sverige (1995-) bidrar till en varierande bakgrund för talarna för det förestående TEDxUppsalaUniversity-evenemanget.
Under den första halvan av 90-talet utarbetade jag i fösta varvet OTA och avdogmatisering. Då formulerade jag "Hjälpandet gyllende regel" (HGR) som lyder "Hjälp inte med det som inte efterfrågats!" (Skadliga brott mot HGR sker under inflytande av det som i avdogmatiserad psykoanalys kallas omedvetna psykiska processer). HGR tillförsäkrar att mitt föredrag inte skulle lyfta fram något inflammatoriskt eller polariserande - politiskt eller religiöst - på dagordningen.
Jag skulle utgöra en lokal röst som få hört förut.
Jag skulle bidra med nya perspektiv på frågor som länge avhandlats traditionellt.
Nåja!
Den vetenskapliga metod jag uppfunnit, avdogmatisering, är ännu inte etablerad. Det är "förbjudet" att forskare i enlighet med en ny egen metod. Jag hävdar att stora portioner "metodfetischism" är förhärskande i de vetenskaper som avhandlar mänskligt agerande i vid mening. Då och då är det dock någon som förvärvar auktoriteten att introducera en ny metod.
Jag vill etablera avdogmatisering som forskningsmetod. Efter många års väntan och senareläggning tar jag nu användbara kontaktintitiativ gentemot forskarsamhället. Detta är en U-sväng för mig; från naturvetenskaperna vänder jag mig åt de (psyko)sociala vetenskaperna. Sedan någon månad har jag diskuterat mitt projekt med flera studierektorer på forskarnivå vid Uppsala universitet.
Organisationskommittén valde att inte anlita Erik Engdahl som talare, se TEDxUppsalaUniversity-föredrag.